Glufsar svart hål i sig asteroider?

En buffé av klippstycken förklarar möjligen varför man sedan 1999 observerat kraftiga blixtar av röntgenstrålning runt det svarta hålet i vår galax, säger astronomer.

13 februari 2012 av Jason Major, National Geographic News

Det supermassiva svarta hålet i vår galax, Vintergatan, tycks frossa på asteroider, visar en ny undersökning.

Det jättelika svarta hålet, som har fått namnet Sagittarius A*, befinner sig 26000 ljusår härifrån i galaxens centrum. Det svarta hålet omges av en så kallade ackretions- eller samlingsskiva, som är en roterande ring av överhettad gas, som avger radioaktivitet, medan den suger upp materia.

Astronomer har emellertid även sett kraftiga utbrott av röntgenstrålning runt det svarta hålet sedan NASA:s Chandra X-ray Observatory påbörjade sitt uppdrag 1999. Dessutom har strålarna observerats i infraröda våglängder av European Southern Observatorys Very Large Telescope i Chile.

Blixtarna, som förekommer nästan dagligen, kan vara i upp till en timme och vara upp till 100 gånger så kraftiga som den normala strålningen från det svarta hålet.

Nu anser en grupp astronomer under ledning av Kastytis Zubovas vid University of Leicester i England att utbrotten kan bero på dödskramper från asteroider, som sugs in i det svarta hålets samlingsskiva.

Enligt datorberäkningar baserade på data från Chandra kan ett moln med flera biljoner asteroider kretsa runt Sagittarius A* på ett avstånd av minst 160 miljoner kilometer från kanten av samlingsskivan.

När asteroidernas banor blir instabila på grund av gravitationseffekten från det svarta hålet faller himlakropparna inåt och slits sönder av tidvattenkrafter. De klippstycken som blir över möter de varma gaserna inne i samlingsskivan och förångas – ungefär på samma sätt som en meteor som löses upp i jordens atmosfär.

När det sker kan man från observatorier på jorden se utbrott av kraftig strålning.

Svart hål ”bubblar fortfarande på”

Det steniga smörgåsbordet består möjligen av asteroider som stulits från kringliggande stjärnor, säger Peter Edmonds, som är astronom på Chandra X-ray Center i Cambridge, Massachusetts i USA, och som inte har medverkat i undersökningen.

”Asteroiderna kan ha dragits ut ur solsystem och därefter sugits in i ett moln som omger det svarta hålet”, säger Peter Edmonds till National Geographic News.

Forskarlaget uppskattar att bara asteroider på minst tio kilometer i diameter kan skapa urladdningar, som är kraftiga nog att synas från jorden.

Med flera biljoner sådana asteroider i molnet antar man dock att mindre asteroider också förtärs frekvent, med svagare, ej observerbara utbrott som följd.

Detta supermassiva svarta hål med dess smörgåsbord är sannolikt inget nytt: ”Det är logiskt att anta att dessa utbrott har ägt rum under lång tid”, säger Peter Edmonds.

Denna teori får stöd av förekomsten av ”ljusekon” i närheten av det svarta hålet.

Tidigare utbrott, i synnerhet kraftiga sådana, som förmodligen uppkommer, när det svarta hålet glufsar i sig större himlakroppar som planeter, kan framkalla urladdningar, som ger genklang från närbelägna gasmoln och i flera hundra år ger antydningar om strålningen från de ursprungliga utbrotten.

Sagittarius A* visar inga tecken på att ha stillat sin hunger, tillägger Peter Edmonds.

”Det fortsätter bara med sina utbrott ... det bubblar fortfarande på.”

Undersökningen av det asteroidätande svarta hålet publiceras i en kommande utgåva av Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.

Läs också

Kanske är du intresserad av...