Jakten på liv utanför jorden

Forskare jagar liv utanför jorden. En av mänsklighetens äldsta frågor besvaras kanske under vår livstid.

10 juli 2014 av Michael D. Lemonick

Frusna arktiska sjöar och giftiga tropiska grottor innehåller kanske spår, som kan bidra till att lösa ett av jordens äldsta och mest gäckande mysterier: Finns det liv utanför vår egen planet?

Är vi ensamma?

Liv på andra klot, oavsett om det är i vårt eget solsystem eller i banor runt avlägsna stjärnor, kan mycket väl vara tvunget att överleva i istäckta oceaner, som dem på Jupiters måne Europa, eller i slutna, gasfyllda grottor, som det möjligen kan finnas gott om på Mars. Om man kan ta reda på hur man isolerar och identifierar livsformer som trivs i den typen av extrema miljöer på jorden, är man ett steg före i jakten på liv på andra platser.

Mot bakgrund av upptäckten av något större planeter har astronomerna nyligen räknat ut att mer än en femtedel av de stjärnor som liknar vår sol har beboeliga, jordliknande planeter.

Planetjägare utvidgar sökandet

På senare år har planetjägare emellertid insett att det inte finns någon anledning att inskränka sökandet till stjärnor som liknar vår sol. ”När jag gick i gymnasiet”, säger astronomen David Charbonneau vid Harvard University, ”fick vi lära oss att jorden kretsar runt en genomsnittlig stjärna. Men det är en lögn.” Faktum är att omkring 80 procent av stjärnorna i Vintergatan är små, kalla, svagt lysande, röda kroppar kända som typ M dvärgstjärnor. Om en jordliknande planet kretsar runt en M dvärg på rätt avstånd – det vill säga mindre än jordens avstånd till solen för att hålla planeten varm nog – skulle liv kunna få fotfäste där lika lätt som på en jordliknande planet i omloppsbana runt en solliknande stjärna.

Till det kommer att forskarna nu anser att en planet inte behöver vara av samma storlek som jorden för att vara beboelig. ”Om du frågar mig”, säger en annan astronom vid Harvard, Dimitar Sasselov, ”är allt mellan en och fem jordmassor optimalt”. Enkelt uttryckt är variationen av de beboeliga planeter och de stjärnor de kretsar runt sannolikt betydligt större än man hittills har antagit.

Extremofila organismer

Det är inte allt: Det visar sig att det spann av temperaturer och kemiska miljöer där så kallade extremofila organismer (organismer som överlever i extrema miljöer) kan trivas, kan vara betydligt större än någon kunde ha föreställt sig. På 1970-talet upptäckte oceanografer som National Geographic-forskaren Robert Ballard så kallade hydrotermiska källor på havsbottnen, som spyr ut hett vatten och ger näring åt ett rikt ekosystem av bakterier. Bakterierna lever av svavelväte och andra ämnen lösta i vattnet och fungerar själva som födokälla för organismer längre upp i näringskedjan.

Forskare har även hittat livsformer som trivs i varma källor, i iskalla sjöar flera hundra meter under istäcket i Antarktis, i mycket sura, mycket basiska, extremt salta eller radioaktiva miljöer, och till och med i små sprickor i klippor en kilometer eller mer under marken. ”På Jorden är det nischmiljöer”, säger Lisa Kaltenegger, som bland annat är knuten till Max-Planck-institutet för astronomi i Heidelberg i Tyskland. ”Men på en annan planet kan man mycket väl tänka sig att de skulle kunna vara de dominerande scenarierna.”

Nu arbetar forskarna på att testa nya apparater och metoder, som kan spåra liv i extrema miljöer på avlägsna planeter.

Läs artikeln: ”Jakten på liv utanför jorden'

Följ med forskarna på expedition till en frusen sjö i Alaska och till en giftig tropisk grotta i Mexiko. Få reda på hur deras forskning bidrar till att lösa gåtan om liv i rymden. Läs hela artikeln från National Geographic 7/2014:

OBS! Du måste ha en profil hos National Geographic för att ladda ned artikeln. Det är gratis att skapa en sådan och tar bara några ögonblick. När du klickar på nedladdningsknappen får du möjlighet att fylla i dina uppgifter.

Läs också

Kanske är du intresserad av...