Utsätts arbetare på japanska kärnkraftverk för livsfarlig strålning?

Vilken typ av strålning utsätts arbetare på Japans havererade kärnkraftverk – och vanliga människor – för? Och vad är egentligen strålningssjuka?

21 mars 2011 av Charles Choi, National Geographic News

Risken för strålning från kärnkraftverket i Fukushima kan spridas långt och vara långvarig. Medan en beredskapsgrupp försöker förhindra en katastrofal härdsmälta på Fukushimas Daiichi-kärkraftverk i Japan, har oroväckande strålningsnivåer lett till lokala evakueringar och rädsla över hela landet, som redan är skakat av den kraftiga jordbävningen och tsunamin den 11 mars. Hur mycket strålning utsätts arbetarna i Fukushima – och vanliga människor – för? Är situationen värre än i Three Mile Island eller Tjernobyl?

Att situationen på Fukushimas Daiichi-verk är så spänd beror bland annat de oförutsägbara variationerna i strålningsnivå.

I tisdags förra veckan medförde en spricka i en av kärnkraftverkets fyra skadade reaktorer sannolikt ”ett utsläpp av ett moln, möjligen av radioaktiv ånga”, säger hälsofysikern Kathryn Higley. ”Strax därefter såg man strålningsnivåerna gå upp runt verket, trots att de såg ut att ha sjunkit”, tillägger Kathryn Higley, som leder avdelningen för atomteknik och strålningsfysik vid Oregon State University i USA.

Vid vissa tidpunkter förra veckan nådde strålningsnivåerna på kärnkraftverket enligt Internationella kärnenergiorganet (IAEA) upp på 400 millisievert i timmen, innan de på nytt sjönk till 0,6 millisievert i timmen. Millisievert är den internationellt accepterade måttenheten för strålningsdoser baserad på biologiska effekter på människor.

Fyra hundra millisievert i timmen är ”mycket. Man vill verkligen inte vistas där under längre tid”, säger Kathryn Higley. Som jämförelse kan nämnas att en person i genomsnitt tar emot omkring en till två millisievert om året från naturliga källor i miljön, och en röntgenbild av bröstkorgen ger omkring 0,2 millisievert. Femtio millisievert är enligt World Nuclear Association – en internationell organisation för befrämjandet av kärnkraft – den lägsta ackumulerade dos per år, vid vilken man påvisat strålningsrelaterad cancer hos vuxna.

Vad är strålningssjuka?

Människor får strålningssjuka – akut strålningssyndrom – när de utsätts för höga doser strålning inom minuter eller timmar. Med en strålningsnivå på 400 millisievert i timmen riskerar arbetarna på kärnkraftverket att få strålningssjuka, beroende på under hur lång tid de utsätts för strålningen. En sammanlagd dos på 1000 millisievert på en dag – till exempel från två kortvariga exponeringar på 500 millisievert – kan orsaka tillfällig strålningssjuka, som kan leda till illamående och försämrade blodvärden, men inte till döden. Ett par minuters exponering för 5000 millisievert skulle sannolikt döda omkring hälften av de exponerade inom loppet av en månad, såvida de inte fick aggressiv medicinsk behandling. Har man väl utsatts för sådana nivåer, ”har strålningen slitit sönder cellväggarna”, säger Kathryn Higley. ”Vid en viss tidpunkt kan cellerna helt enkelt inte klara fler skador, och vid extremt höga doser slutar organen fungera. ”Men även vid höga doser kan man förmodligen överleva något i den storleksordningen, om man får riktigt bra vård.”

”Svårt att säga” något om strålningsrisk

Förra veckan försökte omkring 330 arbetare i Fukushima kyla kärnkraftverket med havsvatten för att förhindra överhettning av bränslestavarna och ytterligare utsläpp av radioaktivt material. För att begränsa exponeringen arbetar man enligt Associated Press i små grupper, som rycker in i cirka 15 minuter åt gången och därefter skyndar sig ut igen. Inte ens detta tillvägagångssätt med korta skift är dock någon garanti för att arbetarna inte skadas. ”Jag kan bara säga att de är som självmordssoldater i ett krig”, säger Keiichi Nakagawa, professor i radiologi vid Tokyos universitet, till AP.

Oregon State Universitys Kathryn Higley är inte lika säker. Det är ”svårt att säga för närvarande”, säger hon. ”Reaktorer konstrueras med det faktum i åtanke att det finns områden där det potentiellt kan förekomma kraftig strålning. De har särskilda säkerhetsområden, där människor kan arbeta i nödsituationer. Det beror mycket på vilka uppgifter som ska lösas.”

Den mest angelägna uppgifterna för myndigheterna nu är att kyla ned reaktorerna. ”Värmen orsakar många av utsläppen, och därför försöker de kyla med havsvatten och avlägsna överskottsvärme”, säger Kathryn Higley. ”Så snart de har uppnått en stabil kylningssituation kommer de att titta på hur de kan göra verket stabilare.”

Läs också

Kanske är du intresserad av...