Den gröna revolutionens baksida

Det har tagit människan över 10000 år att ­utveckla den stora biologiska mångfald i vår livs­medelsförsörjning som vi nu ser krympa. Selektiv förädling av vilda växter eller avel av djurarter för att få fram ett antal eftertraktade egenskaper började en gång i tiden som ganska slumpartade försök motiverade av den urgamla drivkraften hunger. Ta till exempel vilt vete, som släpper sina mogna kärnor på marken, så att växten självsår sig. De första jordbrukarna valde ut veteplantor som i kraft av slumpmässig genetisk mutation inte brast och därför var idealiska att skörda.

8 juli 2011

Det har tagit människan över 10000 år att utveckla den stora biologiska mångfald i vår livsmedelsförsörjning som vi nu ser krympa. Selektiv förädling av vilda växter eller avel av djurarter för att få fram ett antal eftertraktade egenskaper började en gång i tiden som ganska slumpartade försök motiverade av den urgamla drivkraften hunger.

Ta till exempel vilt vete, som släpper sina mogna kärnor på marken, så att växten självsår sig. De första jordbrukarna valde ut veteplantor som i kraft av slumpmässig genetisk mutation inte brast och därför var idealiska att skörda.

Bönder och uppfödare utvecklade mödosamt husdjursraser och grödsorter som var anpassade till de förhållanden som kännetecknade deras lokala klimat och miljö. Varje kulturväxt och tamras var en reaktion på ett specifikt problem – till exempel torka eller sjukdom – på en viss plats på jorden.

Till exempel trivs den fårras som är hemmahörande vid Mexikanska golfen i Nordamerika i hög värme och luftfuktighet, och är resistent mot en lång rad parasiter, medan North Ronaldsay-fåret på de isolerade Orkneyöarna kan leva enbart på tång. Sebuboskap är mer resistent mot fästingar än andra raser, och i Etiopien är den lilla, korthornade boskapsrasen Sheko en bra mjölkko, som tål karga förhållanden och är resistent mot Trypanosoma-parasiten, som orsakar sömnsjuka hos människa.

Sådana anpassade egenskaper är av ovärderlig betydelse, inte bara för lokala bönder utan även för kommersiella uppfödare på andra håll i världen. Till exempel har det finska lantrasfåret, som länge föddes upp bara av en mindre grupp finska bönder, blivit väldigt viktigt för fårindustrin i kraft av sin förmåga att få stora kullar.

Fayoumi-hönan är en ursprunglig egyptisk art, som härstammar från faraonernas tid. Den är efterfrågad som en fenomenal äggläggare med hög värmetolerans och resistens mot ett otal sjukdomar. Kinas sällsynta taihusvin är eftertraktat av svinproducenter, eftersom det klarar sig bra på billigt foder och får ovanligt stora kullar med upp till sexton spädgrisar, vilket kan jämföras med ett genomsnitt på tio för västerländska raser.

Paradoxalt nog är den farliga minskningen av mångfalden av våra livsmedel en oförutsedd bieffekt av en lantbrukstriumf.

År 1944 reste den 30-årige agronomen Norman Borlaug till Mexiko för att delta i bekämpandet av en svartrostepidemi, som orsakade utbredd hungersnöd. Genom att korsa vetesorter från hela världen fick han fram en rostresistent, högavkastande hybrid, som hjälpte Indien och Pakistan att nästan fördubbla sin veteproduktion – och räddade en miljard människor från svältdöden. Den så kallade gröna revolutionen banade väg för införandet av ett modernt stordriftslantbruk i utvecklingsländerna.

Den gröna revolutionen var dock inte enbart av godo. Med tiden började bönderna satsa så mycket på de brett anpassade grödor som gav stor avkastning att sorter anpassade till lokala förhållanden trängdes ut.

Odling i monokultur, stora arealer med genetiskt identiska sorter, bidrar till att öka utbytet och täcka det omedelbara matbehovet. De högavkastande sorterna är dock genetiskt svagare och måste ha dyr konstgödning och giftiga bekämpningsmedel. Det gäller även högavkastande tamdjursraser, som ofta kräver dyrt foder och medicinsk behandling för att överleva i ett främmande klimat. Behovet av att öka produktionen tränger ut lokala varieteter och utarmar tamdjurens genetiska mångfald.

Resultatet är att världens matförsörjning i hög grad blivit beroende av allt färre raser, som skapats för att ge maximalt utbyte: Rhode island red-höns, stora, vita svin och Holsteinboskap. Vi är kort sagt så fokuserade på att öka den mängd mat vi producerar i dag att vi riskerar att utsätta oss för matbrist i framtiden.

Läs också

Kanske är du intresserad av...