Sopreso: En kopp till de fattiga

Inget verkar mer italienskt än espresso. Eller Cappuccino? Kaffet startade sin väg genom Europa i Vendig, och Italien har fortfarande många stolta kaffetraditioner. En av dem började i Neapel för omkring hundra år sedan. Staden hade då många fattiga, som inte hade råd med vad många italienare betraktar som en mänsklig rättighet, nämligen en kopp kaffe. Då uppstod ett system, som är känt som caffé sopreso.

23 augusti 2013

Inget verkar mer italienskt än espresso. Eller Cappuccino? Kaffet startade sin väg genom Europa i Vendig, och Italien har fortfarande många stolta kaffetraditioner.

En av dem började i Neapel för omkring hundra år sedan. Staden hade då många fattiga, som inte hade råd med vad många italienare betraktar som en mänsklig rättighet, nämligen en kopp kaffe. Då uppstod ett system, som är känt som caffé sopreso.

När en person som hade tillräckligt med pengar, eller som bara tyckte att det var en bra dag, gick på ett kafé, beställde han två koppar kaffe. Han drack dock bara den ena, medan kyparen noterade att det betalats får två. Senare kunde någon mindre välställd sticka in huvudet och fråga om det fanns en sopreso? Kyparen tittade i sina anteckningar, nickade och kunde servera den överblivna koppen, utan betalning.

”Det är en elegant form av välgörenhet”, skriver författaren Luciano de Crescenzo, som är född och uppvuxen i Neapel. ”Givaren och mottagaren träffas aldrig, givaren behöver inte skryta med sitt välstånd, och mottagaren behöver inte visa tacksamhet”.

Med det växande ekonomiska välståndet och la dolce vita under tiden efter andra världskriget försvann begreppet, och blev till en napolitansk jultradition. Med Sydeuropas allvarliga ekonomiska kris på senare år har den dock kommit tillbaka, så att de fattiga på nytt kan få en sopreso, och inte enbart i Neapel, utan även i resten av Italien och i Spanien.

Läs också

Kanske är du intresserad av...