Faror och fördelar med kunglig incest

Tutankhamuns familj var inte de enda kungliga som knöt nära band mellan nära släktingar.

27 september 2010 av David Dobbs

När missionären Hiram Bingham från New England 1820 kom till Hawaii, blev han förfärad av att upptäcka att befolkningen dyrkade avgudar, dansade hula och utövade incest i kungafamiljen. Hawaiianerna själva delade inte Hiram Binghams bestörtning över kungafamiljens beteende. På Hawaii var kunglig incest ”inte bara accepterad utan till och med uppmuntrad” som ett särskilt privilegium för de kungliga, berättar historikern Joanne Carando.

Medan sexuella förhållanden mellan syskon eller mellan föräldrar och barn har varit tabu i nästan alla kulturer i historien, har de kungliga faktiskt varit undantagna i många samhällen, däribland det gamla Egypten, inkafolkets Peru och i perioder Centralafrika, Mexiko och Thailand. Medan kungafamiljerna i Europa undvek syskonincest, har många – bland andra hohenzollrarna i Preussen, bourbonerna i Frankrike och den brittiska kungafamiljen ofta ingått äktenskap mellan kusiner. De spanska habsburgarna, som härskade i nästan 200 år, gifte sig ofta med nära släktingar. Deras dynasti upphörde 1700, när Karl II dog. Karl II led av så många hälso- och utvecklingsproblem att han lärde sig prata först när han var fyra, och han var åtta, innan han kunde gå. Han hade även svårt att tugga maten och kunde inte få barn. De fysiska problem som Karl II och Tutankhamun led av pekar på en möjlig förklaring till det närmast universella tabut mot incest: överlappande gener kan ge oönskade effekter. I genomsnitt delar syskon hälften av sin arvsmassa, liksom föräldrar och barn gör. Kusiners arvsmassa överlappar med 12,5 procent. Förhållanden mellan nära släktingar kan medföra en ökad risk för att skadliga, recessiva gener möts i barnet, i synnerhet om generna kombineras generation efter generation. Det ökar risken för hälsoproblem eller utvecklingsstörningar.

Om de kungliga kände till den risken valde de att ignorera den. Enligt historieprofessor Walter Scheidel vid Stanford University i USA är ett av skälen att ”incest gör dem speciella”. Kunglig incest förekommer mestadels i samhällen där härskarna har stor makt och ingen jämlike utöver gudarna. Eftersom gudarna gifter sig med varandra, bör även de kungliga göra det.

Incest skyddar även kungafamiljens tillgångar. Genom att gifta sig med familjemedlemmar ser man till att kungen delar sin rikedom, sina privilegier och sin makt enbart med personer han redan är släkt med. I starka, centralstyrda riken som Egypten eller inkafolkets Peru kan det betyda att man bara gifter sig inom den närmaste familjen. I samhällen där flera kulturer lever nära varandra, som 1900-talets Europa, kan det betyda att man gifter sig med avlägsnare släktingar från andra kungahus för att knyta allianser, men samtidigt bevara släktens makt.

Incest innebär en påtaglig risk, men den är inte absolut. Även med den stora genetiska överlappning som uppstår hos barn till föräldrar som är syskon, kan det ge fler friska än sjuka barn. De kungligas rikedom och liv i lyx kan även kompensera för en del hälsoproblem.

En kung eller farao kan förbättra sina chanser genom att även satsa på andra förhållanden än de incestuösa. Han kan, som historikern Josiah Ober påpekar, gå i säng ”med i princip vem han vill”. Till exempel lät inkahärskaren Huayna Capac (1493–1527) sin makt gå vidare inte bara till sin son Huáscar, vars mor var Capacs hustru och syster, utan även till sin son Atahualpa, vars mor såvitt man vet var gemål. Kung Rama V av Thailand (1873–1910) fick över 70 barn – några av dem i äktenskap med halvsystrar, men de flesta med andra gemåler och konkubiner. En sådan härskare kunde välja att låta rikedom, säkerhet, utbildning och politisk makt gå till många av sina barn, oavsett deras mors status. En genetiker skulle säga att han gav sina gener många vägar till framtiden. Det kan verka beräknande. Trots det kan kärlek ha spelat en roll. Även efter att Hawaiis kung Kamehameha III hade accepterat den kristna tron, fortsatte han i flera år att dela säng med sin syster, prinsessan Nahi’ena’ena – till glädje för de äldre, men till missionärernas bestörtning. Enligt Joanne Carando gjorde de så för att de älskade varandra.

Läs också

Kanske är du intresserad av...