Möjligt skräckscenario väntar

Demograferna är övertygade om att vi under andra hälften av detta sekel kommer att avsluta en unik period i historien – befolkningsexplosionen – och inleda en annan, då befolkningssiffran kommer att plana ut eller rent av sjunka.

5 januari 2011

Demograferna är övertygade om att vi under andra hälften av detta sekel kommer att avsluta en unik period i historien – befolkningsexplosionen – och inleda en annan, då befolkningssiffran kommer att plana ut eller rent av sjunka.

Kommer vi då att vara för många? Jordens nuvarande befolkning skulle rymmas i den amerikanska delstaten Texas, om Texas var lika tättbefolkat som New York. Om det 2045 bor nio miljarder på sex beboeliga kontinenter, kommer befolkningstätheten bara att vara lite mer än hälften så stor som i dagens Frankrike, som normalt inte betraktas som ett helvete. Kommer världen vid den tidpunkten att vara det?

Kanske på en del platser. I dag finns det 21 städer med mer än tio miljoner invånare, och 2050 kommer det att vara fler. Varje år kommer hundratusentals nya inflyttare till Delhi, och de upptäcker att det ”inte finns några planer för vatten, avlopp eller boende”, säger Shailaja Chandra. Dhaka i Bangladesh och Kinshasa i Kongo-Kinshasa är 40 gånger större i dag än 1950, och slummen är fylld med desperat fattiga, som flytt från ännu värre fattigdom på landet.

Bangladesh är ett av världens mest tätbefolkade länder och hotas av stigande vattennivåer på grund av klimatförändringar. Det kan göra miljoner hemlösa. Läget i Rwanda är lika olustigt. I boken Collapse hävdar amerikanen Jared Diamond att folkmordet på 800000 rwandier 1994 inte bara handlade om etniskt hat utan även om överbefolkning.

”Thomas Malthus skräckscenario kan bli verklighet”, konstaterar Diamond.

Man har all rätt att vara bekymrad för om Thomas Malthus kommer att få rätt – att jorden inte kommer att kunna livnära nio miljarder människor. Lester Brown, som är chef för Earth Policy Institute i Washington, anser att matbrist skulle kunna få den globala civilisationen att bryta samman. Vi människor får jorden att eroderas och tömmer grundvattenmagasinen snabbare än de hinner fyllas på. Det kommer att börja hämma produktionen av livsmedel. Lester Browns alternativa räddningsplan går ut på att sätta hela världen på matransonering som i USA under andra världskriget för att stabilisera klimatet och åtgärda de ekologiska skadorna.

”Att fylla i luckorna i familjeplaneringen är nog den mest angelägna punkten på den globala dagordningen”, skriver han i boken Plan B: 3.0. Håller vi inte jordens befolkning nere på åtta miljarder genom att reducera fruktsamheten riskerar vi nämligen i stället att dödligheten stiger.

Åtta miljarder motsvarar FN:s lägsta prognos för 2050. Enligt detta optimistiska scenario har Bangladesh år 2050 ett födelsetal på 1,35, men 25 miljoner fler invånare än i dag. Rwandas födelsetal kommer också att sjunka till under reproduktionsnivån, men befolkningen kommer trots det att växa till drygt dubbelt så många som före folkmordet. Om detta är det optimistiska scenariot, kan man med fog hävda att framtiden ser tämligen mörk ut.

Man kan dock även argumentera för att fokus på befolkningssiffror inte är bästa sättet att se framtiden an på. Personer som trängts ihop i slumområden behöver hjälp. Det problem som måste lösas är fattigdom och brist på infrastruktur, inte överbefolkning. Att ge alla kvinnor tillgång till familjeplanering är en bra idé. Men inte ens den mest aggressiva befolkningspolitik kan rädda Bangladesh från högre vattennivåer, Rwanda från ännu ett folkmord och oss alla från våra enorma miljöproblem.

Global uppvärmning är ett bra exempel. Koldioxidutsläppen från fossila bränslen stiger mest i Kina på grund av landets ekonomiska uppsving, men landets fruktsamhet ligger redan under reproduktionsnivån. Befolkningen växer fortast i södra Afrika, och där är utsläppen per person bara några procent av vad de är i USA. Befolkningsbegränsning har alltså ingen större effekt på klimatet. Enligt beräkningar av Brian O’Neill från USA:s centrum för atmosfärforskning (NCAR) skulle utsläppen kunna reduceras med 15 procent om jordens befolkning år 2050 är 7,4 miljarder i stället för 8,9.

”De som hävdar att hela problemet beror på befolkningstillväxt har fel. Det är inte ens den dominerande faktorn”, säger Joel Cohen. För att stoppa den globala uppvärmningen måste vi byta ut fossila bränslen mot alternativ energi, oavsett hur stor jordens befolkning blir.

Läs också

Kanske är du intresserad av...